Vi tar med oss liggunderlagen ut tillsammans med de saker som behöver torkas (framför allt kängorna). Sedan ligger vi och slappar i solen en bra stund, det kännas verkligen som semester nu. Sikten härifrån är enorm. Vi ser Rapadalens början i all sin prakt och Låddepakts molnfria topp. Till och med utlöpan från Kaskavagge där vi kämpade oss fram förra året är synligt långt bort i söder. För att ta några roliga kort klär vi av oss och plåtar varandra när vi ”Solbadar” på liggunderlagen i bara kalsonger. Det är trots solen ganska kyligt så plaggen åker på direkt igen. Vi gör i ordning kaffe och jag tänder pipan medan Petri tar kort på omgivningarna. Han tar en bild mot öster där han placerar kängorna i förgrunden och har Alkavagge som motiv, hoppas att den blir bra. När klockan är 14.00 lagar vi mat. Solen lyser fortfarande men molnigheten har ökat. Detta gör att vi måste ta på oss mer kläder eftersom det blir kallt så fort solen går i moln. Efter maten konstaterar jag att mina gummistövlar har torkat, fantastiskt skönt att slippa fukten. De andra prylarna (främst strumpor och raggsockor) är också som nya.

När klockan är 16.00 så packar vi ihop tältet. Vi tänker bara gå en kort bit runt Pielatjåkkås nordvästra sida för att tälta i Pastavagges norra inlöpe. Bäst att passa på att vandra en bit medan vädret håller i sig. Jag försöker rigga till mitt trasiga regnöverdrag för ryggsäcken, men utan större framgång. Risken för regn ser dock liten ut så vi beslutar att strunta i dem. Klockan är 17.00 när vi kommer iväg och vi sätter kurs mot Pielatjåkkå. Till en början vandrar vi uppåt och tar lite höjd. Ganska jämn mark med gräs gör det lätt att ta sig fram och vi håller ett bra tempo. Efter 45 minuter tar vi en rast och tar av oss ryggsäckarna. Vi har nu lämnat Rapadalen för den här gången, och ser i stället topparna på andra sidan Pastavagge. Med kartans hjälp försöker vi identifiera Nilas kam, en annan av topparna som vi hade planerat att bestiga. Eftersom just denna ligger lite innanför flera andra toppar är det härifrån nästan omöjligt att se vilken det är. Utsikten är i alla fall inte att klaga på, forsen Pastajåkkå flyter nedanför och mynnar ut i Pielajaure. Den ser ganska stor ut så det känns bra att vi inte behöver vada över den om vi inte vill (om vi inte ändrar oss och bestiger Nilas Kam förstås).

En grön överraskning

Efter pausen fortsätter vi. Långa strängar med klippblock på Pielatjåkkås norra sida gör att det ser svårt ut att ta sig fram här. Dessutom är det ganska brant så att hålla högt var ingen vidare bra idé. Längre ned är det flackare så vi siktar dit. Efter en kilometer omväxlande på snö och sten ser vi nu in i Pastavagge för första gången. Under planeringen av resan i år hade vi inga förväntningar på Pastavagge, vi såg den mest som en transportsträcka ut ur Sarek. Det kan bero på att när vi passerade dalmyn- ningen på andra sidan Pielaslätten –94, så såg vi bara massa snö och kala klippor. Men vad vi nu ser hade vi verkligen inte väntat oss.

Dalen är grön och inbjudande. Högre upp på topparna ligger snön som ett isblått lakan men längre ned är det gräs och ljung. Längre bort där dalen gör en sväng åt öster ser man Pastavaratj sticka ut som ett mäktigt klipp- monument. Även om dalen är ganska smal är det inte alls så kalt och livlöst som vi upplevde i Kaskavagge förra året. Detta är en av de charmiga sakerna med Sarek. Att liknande platser kan se så olika ut fast de ligger så nära gör att det är en fröjd att vara på upptäcktsfärd här. Pastajåkkå slingrar sig som ett band genom dalen, och på andra sidan störtar smältvatten nedför klippsidorna och bildar fåror när det når de grönare partierna.

När vi kommer i skydd av dalens bergstoppar mojnar vinden betydligt. Solen värmer i ryggen och en klarblå himmel råder över Pielaslätten. Fjällivet känns helt underbart. Vi vandrar på snö en bit innan vi siktar lägre ned mot Pastajåkkå. Här är det gräsbevuxet men också ganska stenigt på sina ställen. Efter en halvtimma närmar vi oss två mindre jåkkar som rinner ned från Såbbesvagge i syd och förenar sig med Pastajåkkå. Vi bestämmer oss för att ta oss över dem innan vi tältar så har vi en sak mindre att tänka på imorgon. Den första är lätt, men för att ta oss över den andra får vi leta en stund innan vi hittar ett ställe där båda kan komma över utan att byta om. Det blir ett balansnummer när vi hoppar mellan två stenar mitt i det ström-mande vattnet, men det går bra.

Vi har bara följt Pastajåkkå en kort bit när jag ser en gräsbevuxen platå 200 meter längre fram. Det är nog den bästa tältplatsen på hela färden. Vi har fantastiska vyer, soligt väder och det mäktiga dånet från Pastajåkkå bara 50 meter bort. Tältet reser vi strax efter 19.00. Sedan tar Petri ut sitt liggunderlag och vi gör kaffe och mackor som vi äter i solgasset. Whiskey och pipa får avsluta kvällsmaten och vi bara sitter och njuter av värmen och utsikten. Vi tar några bilder, men kan inte förmå oss att sova när vi har allt det vackra runt omkring oss. Istället tar vi en promenad uppför ett snötäcke för att kunna ta några fina kort till. Efter att vi en lång stund har betraktat forsen kryper vi in i tältet. Godispåsarna tas fram och vi pratar om dagens händelser. Eftersom solen fortfarande skiner är tältet varmt så det verkar som om detta blir min första natt utan tröja och mössa.