Dag 2 (8/7)
 
Efter ett par kilometer nådde vi bron över Sjnjuftjutisjåkkå. Istället för att passera andra bron så vandrade vi rakt söderut mellan de två stora forsarna. Vägvalet är ganska populärt eftersom det tar vandrare både till vår väg eller till Niak och Ruotesvagge (om man vill slippa vada Suotas-jåkkå). Vi kunde alltå följa en mindre stig och efter en kortare stigning så befann vi oss på en stor öppen hed där Kisuris tornade upp sig framför oss.

Vi vek av lite västerut för att runda Kisuris västsida istället för vandra över den, en onödig ansträngning om man nu inte vill bestiga själva toppen förstås. Vår rutt tog oss nära Spietjaujåkkå som vid vår vandring kastar sig fram genom en imponerande ravin som säker är mellan tio och tjugo meter djup, en verkligt vacker syn bara det.

Strax därefter tog  vi lite höjd och korsade en brant ravin som tog lite av krafterna att ta sig upp ur. Strax därefter valde vi att äta lunch på Kisuris västsluttning med vacker utsikt över Padjelanta. Strödda klippblock dominerade sluttningen när vi tog oss ned mot Sierkajåkkå. Trots att jåkken är bred så är den inte djup, och eftersom det inte finns någon fallhöjd här så blev det ett lätt vad. Det var bara Petri som behövde ta av sig kängorna. Dalen erbjuder en vacker vy av Sarektjåkkås norra massiv med Niaks nordstup som blickfång.

Efter Sierkavagge fortsatte vi parallellt med ett rengärde mot Likepuolta. Terrängen består mest av gräs och är väldigt lättvandrad. Runt Likepuolta finns det gott om vatten och mindre sjöar som erbjuder hur fina tältplatser som helst. Faktum är att detta måste ha varit en av våra bästa tältplatser någonsin.