Vandringen i Sarek 2003
Det var efter uppehållet 2002 verkligen kul att återvända till Sarek, att min fru Ann-Sofie följde med gjorde det hela naturligtvis ännu roligare. Att jag någon gång skulle få dela denna fantastiska upplevelse med någon (förutom Petri) hade jag faktiskt inte trott. Eftersom vi vandrade tre personer denna gången så fick vi ta med ett extra tält och ett extra kök för att det skulle fungera lite smidigare. Som tur är har Petri ett extra Hilleberg tvåmanstält, så jag behövde bara köpa ett nytt Triangiakök.
Trots att Ann-Sofie tränade en hel del inför turen så valde vi en ganska enkel väg för att det inte skulle bli för ansträngade. Vi planerade in några toppbestigningar och en vilodag så att vi kunde hålla ett lugnare tempo.
Färdplanen bestämmdes mest efter vad vi ville att Ann-Sofie skulle se. Rapadelen och Sarektjåkkå var given, och den enklaste vägen dit är via Ruotesvagge. Eftersom vi inte hade sett hela Kuopervagge med vattendelarglaciären så passade det ju bra att vika av dit, och sedan ta oss tillbaka till Ännonjalme via Kisuris.
Även om större
delen av vandringen skedde på platser som Petri och jag tidigare
hade sett, så är dessa så vackra att man gärna ser
dem fler gånger. Routesvagge hade vi ändå inte besökt på tre år och då
tyvärr i dåligt väder. Färden kom att bli förhållandevis enkel, det var bara
vackert väder vi hoppades mest på.
|
