Tyvärr blev det också den första vandringen utan Petri. Eftersom han har hunnit bli pappa så var det svårt att pricka en tid när det passade för oss alla. Jag blev alltså ensam expeditionsledare för Ann-Sofie i år.

Min tidiga tanke var att återvända till Pastavagge. Eftersom Petri och jag hade vandrat till Sitojaure år 2000 så föll det sig naturligt att vända på steken för att dessutom få lite variation. Vi startade därför i Saltoluokta och vandrade Kungsleden ned till Sitojaure. Från Pastvagge hade jag planerat att bestiga Låddepakte och sedan via Ruotesvagge ta oss tillbaka till Ännonjalme. Många kära återseenden alltså, men eftersom det var några år sedan och vi dessutom bytte färdriktning, var jag aldrig orolig för att det skulle bli för likt våra tidigare vandringar.

I år vandrade vi lite senare än vad vi har gjort tidigare. Vi började den 25/7 från Saltoluokta och var tillbaka i Stora Sjöfallet den 1/8. Antagligen var det vackra vädret under perioden en ren slump, men jag tror faktiskt att jag fortsättningsvis kommer att planera in vandringarna till början av Augusti.