Dag 2 (26/7)   Efter båtfärden till Rinims sameviste följer man en stig mot Takartjåkkås nordsida. Det sluttar svagt uppåt och efter någon timma når stigen in i Pastavagge. Till en början går man på skrå i stenig terräng och stigen försvinner till och från mellan blocken. Längre in i Pastavagge blir det grönare och man följer Pastajåkkå utan problem. Ett enklare vad övertväras mellan tvärdalarna. Vid Pastavaratj blir det stenigare igen, och strax efter måste man vada jåkken från Alep Pastajekna. Vid ihållande regn kan den vara svår, men är annars bara ett något svårare vad. Jåkkfåran är smal, så det är ett kort men strömt vad. Pastavagge känns, trots att det är en av Sareks smalaste dalar, förvånansvärt luftig. Framför allt mot söder är topparna mer kulliga och inte så djärva och nära som den norra sidan av Äpar. Hela intrycket skänker en alpin högfjällsmiljö. Vidderna serman  efter att ha passerat Pastavaratj och Pielaslätten börjar breda ut sig. Att vandra från öster till väster är helt klart det bästa vägvalet i Pastavagge.