Sareks verkligt alpina fjällmassiv är Sarektjåkkå, Äpar, Piellorieppe och Pårte. Alla har spetsiga toppar, lodräta fjällstup och smala klippkammar. Inga andra fjällmassiv i landet är så vackert skulpturerade av glaciärer som dessa. Nivåskillnaden mellan toppar och dalar i parken är bitvis också extrem för svenska förhållanden. I vissa dalar uppgår den till 1 300 meter.

I nationalparkens västra delar längs gränsen till Padjelanta nationalpark övergår högfjällen i lågfjäll. Till följd av topografin är vattendragens lopp ofta branta och på några platser, t.ex. vid mellersta delarna av Sarvesjåkkå och Smaijlajåkkå har vattnet eroderat sevärda kanjonbildningar i klippan.

Rapadalen är Sareks pulsåder. Den sträcker sig från nationalparkens centrala del till dess gräns i sydost. Genom dalen rinner Rapaätno, Sveriges i förhållande till nederbördsområdet vattenrikaste älv. Rapaälven för med sig enorma slammängder från ett trettiotal glaciärer. Slammet avsätts i Rapaselet, som är ett igenfyllt sjöbäcken och i Rapadeltat som till största delen ligger utanför nationalparken. I dessa deltaländer grenar sig vattnet i ett komplex av älvfåror och laguner. Rapadeltat är Sveriges snabbast tillväxande deltaområde.
 

Längs i stort sett hela Rapadalen växer fjällbjörkskog. Bitvis är den mycket tät med högväxta örter och gräs som nästan ger ett tropiskt intryck. På stora ytor avlöses skogen av manshöga, svårforcerade videsnår. Fjällbjörkskogen breder även ut sig på Pårekslätten och i nedre Njåtsosvágge. I Rittakdalen finns dessutom barrurskog. Större delen av nationalparken utgör emellertid av kalfjäll. Det karakteriseras i hög grad av skarpa kontraster, även de högre belägna fjälldalarna är förvånansvärt välväxta med gröna ängsmarker som avviker effektfullt från snön och klippan i fjällmassiven. Trots vegetationen således är välutbildad finns det jämförelsevis få sällsynta fjällväxter i nationalparken. Det beror bl.a. på att kalkhaltiga, lättvittrade bergarter har liten utbredning.

Istiderna och inlandsisarna har satt tydliga spår i Sareks terrängformationer, exempelvis dalarnas U-form. Rullstensåsar och torrlagda smältvattenrännor som ligger som parallella band på vissa sluttningar vittnar om istidens påverkan på landskapet. Långt innan istiden var Sarek troligen ett utplanat område men för 70 miljoner år sedan höjdes den svagt kuperade berggrunden på nytt. Därefter har is, vind och vatten mejslat ut den fjällvärld vi ser idag.

(Källa: Sveriges Nationalparker, utgiven av Naturvårdsverket 1983)