De flesta däggdjur i Sarek är svåra att få se. Har man stor tur kan man få se björn, järv eller lo, men det händer mycket sällan. Under sommaren är det troligare att man i stället kan få se en stor älg, speciellt vid Rapadalen där de söker bete i vegitationen under vattnet. Älgstammen i Sarek är en av de mest livskraftiga älgarna i världen, i storlek är de helt i klass med Alaskaälgarna. Hermelin, hare, fjällräv och rödräv finns också i Sarek, liksom fjällämmel och de andra vanliga sorkarna. De bördiga förhållandena i Rapadalen har gynnat djurlivet liksom i nedre Njåtsosvagge. Antalet arter är visserligen inte extremt stort, men flera djur har starka stammar. Generellt är faunan rikare i nationalparkens skogsklädda dalar än i högfjällsmassiven.

Sareks fågelliv är lättare att observera än de stora däggdjuren. I deltaområdet förekommer gott om sjöfågel, t.ex. kricka, bläsand, vigg och sjöorre. Björkskogen är tillhåll för ett stort antal småfåglar som blåhake, bergfink, lövsångare m.fl. På kalfjället är ängspiplärka och lappsparv vanliga. Fjällripa och dalripa ser man också med lätthet. Faktiskt så häckar till och med en liten koloni med ladusvalor på en av klippbranterna norr om Rapadalen. Rovfågel är mer sällsynt att se, men ibland händer det att en kungsörn, fjällvråk eller stenfalk flyger förbi.

Växtliv

I ängsbjörkskogarna finns högväxta örter som t.ex. daldocka, nordisk stormhatt och tolta. Normalt är dock björkskogen i nationalparken ganska mager med kråkris och blåbär på marken. Kalfjället domineras också till stor del av dessa ris men även dvärgbjörk har stor utbredning. På vissa platser i Sarek med kalkpåverkad mark växer fjällsippa, fjällblära och fjällklocka, t.ex. vid västra Sarvesvagge.

(Källa: Sveriges Nationalparker, utgiven av Naturvårdsverket 1983)