Det första alla vandrare skall skaffa är en bra stav. Förutom att ge stöd är den ovärderlig när man vadar. Eftersom det är förbjudet att bryta eller skada träd i Sarek rekommenderar jag att man ordnar detta hemma och tar den med sig. Man kan även hitta kvarlämnade stavar vid de flesta stugorna, men dessa varierar i kvalité och man är inte garanterad att få ett bra exemplar. Vissa använder teleskopstavar som också fungerar bra, se till att de är starka nog att klara av belastningen under ett vad.

När man vandrar strävar man efter att hitta en bekväm takt som tar en fram så fort som möjligt till minsta möjliga energiförlust. Denna "lunk" tar ett tag att komma in i, men efter ett par vandringar så känner man snabbt hur fort man kan gå. Detta förutsätter naturligtvis relativt plan mark och framkomlig terräng. Försök att vandra i en så "jämn" linje som möjligt. Märker man att fjällsidan innehåller många branta raviner brukar man tjäna på att vandra längre ned i dalarna där marken är flackare. Vid vandring utefter branta fjällsidor, skråvandring eller vid svårare terräng så måste man naturligtvis anpassa hastigheten. Kom ihåg att du är på semester. Planera in en extra dag istället för att stressa fram genom ett område. Vandringen blir mycket trevligare om man inte kör slut på sig under resans gång.
 

Nedrasade fåror med stora stenar, sk. blockhav kan vara mödosamma att passera. Oftast lönar det sig att ta en omväg runt om, men om man måste passera över dem skall man vara försiktig och aldrig lita på att även stora klippblock ligger stilla. Försök att planera färden genom stenarna så att du slipper kliva upp och ner, det tar mycket mer på krafterna än att hålla en jämnare linje. Höga videsnår är bland det mest krävande att vandra i. Om det är möjligt bör man försöka hitta en väg runt dem. De kan vara över en och en halv meter höga och har ett rotsystem som gör det extremt svårt att hitta bra fotfäste. Om man kombinerar det med att vandra på skrå med stenar har man en riktig utmaning.

Hur man sköter om sina fötter

Fötterna är den delen av kroppen som utsätts för störst påfrestning under en vandring. Se därför till att ägna dem lite extra uppmärksamhet. Klipp alla tånaglarna korta innan turen (om du inte har lätt för att få nageltrång). Se till att byta till nya innesockor varje dag och var noga med att inte vara kall eller fuktig under vandringen. På kvällen är det en god idé att noga kontrollera fötterna. Massera dem gärna med hudsalva om de känns torra, det är för övrigt väldigt skönt och avslappnande. Är fötterna bleka eller "svampiga" ökar risken för att hud kan lossna på utsatta ställen och göra ordentligt ont. Överväg att tejpa dessa ställen i så fall.

Trampdynor och hälar blir förhårdnade under de första dagarna. Om man inte har några andra problem bör man vänta med att tejpa så länge som möjligt. Tejpen i sig kan bilda skavsår om den inte sitter rätt. Om man ändå måste tejpa så tänk på följande. Tejpa alltid på kvällen, då hinner tejpen fästa ordentligt på huden. Gör först rent stället ordentligt och se till att det är torrt. Klipp inte till en alltför stor bit, men se till att den täcker ordentligt. Använd en liten vass kniv och sprätta upp de ställen där tejpen veckar sig på fotens undersida. Sträva alltid efter att tejpen skall ligga så sträckt och plant mot huden som möjligt. Som tejp använder jag "Leukoplast" som finns att köpa i hel rulle på apotek.

Har man redan fått en blåsa är det bästa att låta huden sitta kvar, pilla inte bort den eftersom det är kroppens naturliga sätt att ta hand om skadan. I detta läget är det ett måste att ha en ask "Compeed" med sig. Sätt på den enligt instruktionerna för tejpen ovan.